Det är svårt att prata om rockmusik utan att nämna tidiga giganter som Elvis och Chuck Berry. Hela rockens och den moderna ungdomskulturens utveckling är tätt sammanknuten med efterkrigstiden. Ekonomin utvecklades och en helt ny kategori människor började ta plats, tonåringar. Tidigare hade de flesta gått kort tid i skolan och sedan fått gå direkt till att jobba. Eller i värsta fall gå ut i krig. Där den tidigare generationens unga präglades av första och andra världskrigets fasor präglades den nya generationen av hedonism och stora livsmöjligheter.
Black and white together
En annan viktig utveckling som bidrog till rockmusikens utveckling var medborgarrättsrörelsens framsteg i USA. Skillnaden mellan svarta och vita medborgare minskade. Det avspeglade sig också i musiken genom att Elvis Presley slog igenom. Det som var unikt med Elvis var att han som vit man tog ett traditionellt svart musikuttryck och populariserade det. Han blev den första riktiga tonårsidolen. Inte minst tack vare sina kraftiga höftrullningar och andra sexuella anspelningar.
Vissa kanske tycker att Elvis ”stal” de svartas musik. Men faktum är att hans genombrott också gjorde det lättare för svarta musiker att få bokningar och spelas offentligt.
Peace, love and understanding
Elvis var femtiotal. Även om han fortsatte vara omåttligt populär fram till sin död 1977 var han det framförallt i den generation 
han slog igenom i. Nya ungdomar vill inte lyssna på samma musik som sina föräldrar. Istället kom det ett nytt fenomen från England i form av the Beatles som slog stort och ”blev större än Jesus”. Där Elvis behöll den crew cut han skaffat som ung militär, och umgicks med presidenten, var Beatles ovårdade och rebelliska. De skapade ett helt nytt sound och lade grunden till det som än idag är den moderna gitarrbaserade pop- och rockmusiken. Beatles, och Rolling Stones som också är ett välkänt brittiskt band, blev omåttligt stora och fortsätter att inspirera unga musiker.
Det ska sägas att Beatles initialt ändå var förhållandevis välvårdade, men de gled mer och mer in i den hippiekultur som utvecklades under 60-talet. Vietnam var på löpsedlarna och en generation som trodde att de skulle få leva i evig fred tvingades ut i krig. Drogerna flödade och nya ideal som gjorde upp med tidigare sexualmoralism skapade ny musik och nya ungdomsbeteenden. Det långa håret blev norm och en proteströrelse mot militarism och etablissemang föddes. Det hela kulminerade i Woodstock-festivalen där alla den tidens stora rockband spelade. De psykedeliska drogerna påverkade också hur musiken lät, där band som Jefferson Airplane skapade ett psykedelisk sound som var helt nytt och unikt. Hippiesarna efterfrågade kärlek, fred och förståelse. Men det verkar rent krasst inte ligga för människan vilket gjorde att det blev en kortlivad rörelse, om än med stor påverkan även på framtida ungdomskultur.
